I kyudo görs skillnad på att skjuta skickligt och att skjuta korrekt. Även om målsättningen vid en skjutning på långt avstånd är att träffa målet är det viktiga att själva ceremonin utförs riktigt. En skytt kan därför inte i första hand koncentrera sig på att träffa målet utan på att utföra alla rörelser korrekt. Om man gör det kommer man sedan inte bara att träffa målet utan även att utveckla en känsla av att man är ett med målet. En utövare som endast koncentrerar sig på skjuttekniken är ofta omedveten om eller väljer att bortse från att hans kropp saknar symmetri och att hans rörelser blir livlösa. En kyudoceremoni måste vara vacker och vara en studie i elegans.Sinnet störs hela tiden av världsliga begär i sin strävan efter upplevelser och erfarenhet. För att kunna ha full kontroll över både kropp och själ krävs ett stabilt sinne. Detta är en förutsättning för kyudo. Det krävs således av utövaren att han har en sträng självkontroll och känslomässig stabilitet. Drivkraften för detta enligt zen är personens egen vilja.
En utövare strävar efter att utveckla rytmiska rörelser, stillhet, balans, värdighet och känsla. Detta skall förhoppningsvis leda till harmoni och självförtroende. När man nått så långt lär man sig undvika hatets fallgropar, själviskhet och avund. Man kan då alltid vara lugn och välbalanserad när man ställs inför oväntade eller otrevliga händelser. Man behöver inte visa förbittring mot dem som är bättre, istället ser man vad man själv kan göra bättre. Det finns inget mer oestetiskt än en person som blivit så upptagen av att träffa målet och att visa upp sin skicklighet att han tappar kontakt med sanningen.
Framgång i kyudo mäts inte i tekniskt kunnande. Ett skott kan alltid bli bättre. Inte nödvändigtvis tekniskt, men sinnet har obegränsade möjligheter. Nyckeln till att utveckla denna potential är att till stor del inse att behållningen från kyudoceremonin inte är att man uppnår perfektion utan dess eviga strävan efter den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar