En relativt okomplicerad och världslig företeelse som att göra en kopp te kom att utvecklas till en konstform kallad sado eller cha-no-yu som sedan skulle komma att influera såväl keramik, t ex olika stilar som shino, raku och karatsutekniker och etikett liksom arkitektur och trädgårdar. Övriga hantverk som tog starka intryck av teceremonin var bl a lackarbeten, papper, rökelse, bambuslöjd, bakverk, textil, träsnideri liksom brons- och järngjuteri.
Te för att hålla sig vaken vid meditation
Trots att te kom till Japan från Kina redan under Heianperioden var det inte förrän på 1100-talet som det gröna te som kallas matcha kom att användas i större utsträckning av framför allt Rinzaisekten och dess grundare Eisai. Teet innehöll koffein och användes av mediterande munkar för att hålla sig vakna. Under 1400 talet framfördes åsikten att studiet av teceremonin var lika förkovrande för den spirituella utvecklingen som traditionell zenmeditation.
Te och wabi och sabi
På 1500 talet utvecklade Takeno Jo-o och Sen no Rikyu teceremonin till den estetiska inriktningen som kom att forma inte bara teceremonin utan skapade med sina krav på en enkel estetik en förkärlek för enkla jordnära föremål och det rustika och lite sorgsna, koncept nära förknippade med wabi och sabi. Sen no Rikyu ansågs som en stor mästare och var i anställning hos både Nobunaga och Hideyoshi innan han tvingades begå seppuku d v s rituellt självmord, efter att ha mist Hideyoshis gunst. Det är intressant att notera att även en sådan sak som att ta sig av daga hade formaliserats under en serie strikta etikettsregler.
Te för att hålla sig vaken vid meditation
Trots att te kom till Japan från Kina redan under Heianperioden var det inte förrän på 1100-talet som det gröna te som kallas matcha kom att användas i större utsträckning av framför allt Rinzaisekten och dess grundare Eisai. Teet innehöll koffein och användes av mediterande munkar för att hålla sig vakna. Under 1400 talet framfördes åsikten att studiet av teceremonin var lika förkovrande för den spirituella utvecklingen som traditionell zenmeditation.
Te och wabi och sabi
På 1500 talet utvecklade Takeno Jo-o och Sen no Rikyu teceremonin till den estetiska inriktningen som kom att forma inte bara teceremonin utan skapade med sina krav på en enkel estetik en förkärlek för enkla jordnära föremål och det rustika och lite sorgsna, koncept nära förknippade med wabi och sabi. Sen no Rikyu ansågs som en stor mästare och var i anställning hos både Nobunaga och Hideyoshi innan han tvingades begå seppuku d v s rituellt självmord, efter att ha mist Hideyoshis gunst. Det är intressant att notera att även en sådan sak som att ta sig av daga hade formaliserats under en serie strikta etikettsregler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar