Två företeelser som tedrickande och att skjuta pilbåge har i Japan utvecklats till intrikata, förfinade ceremonier. Teceremonin, sado, och det ceremoniella bågskyttet, kyudo, har en mängd gemensamma inslag och man kan finna slående likheter även med andra traditionella, japanska, formaliserade konstformer som utvecklades under inflytande av daimyokulturen. Både i teceremonin och i bågskyttet fäster man stor vikt vid utrustningens estetiska utformning och hantering. Båda ceremonierna följer ett strikt rörelsemönster, men som inte får vara mekaniskt och tekniskt utan skall präglas av grace, rytm och harmoni. Båda ceremonierna har ett s k högre syfte, det är inte bara en fråga om att dricka te eller att träffa en piltavla. Inflytandet från såväl zen som det militära har varit avsevärt i båda fallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar