Javisst låg även här en borg. Borgen i Tsuwano var en så kallad bergsborg, en yamajiro, högt belägen med strålade utsikt över berg och dalar. Man tar sig upp till ruinerna i en skranglig men rogivande stollift. Till Tsuwano kan man åka med ånglok från Shin-Yamaguchi och väl framme befinner man sig i gästvänlig och fridfull japansk bergsbygd. Här finns även en Yabusame-bana. Yabusame är klassiskt bågskytte till häst. Respekt.
Portalen utanför ön Miyajima och framför helgedomen Ikutsushima är ett av Japans mest fotograferade. Den uppfördes ursprungligen av Taira no Kiyomori, känd från maktkampen med Minamotoklanen under Gempeikrigen (1180-talet) och eposet Heike monogatari. Ön når man lätt från Hiroshima och är en trevlig halv- eller heldagsutflykt.
Himeji är en stor japansk stad med en stor japansk borg. En av Japans mest välbevarade originalborgar, Himejijo, finns här. Vissa scener i Kurosawas film Ran spelades in på området. Det är en hel del trappor att gå i om man ska upp till översta våningen. Men det är det värt om man vill se en riktig medeltida japansk borg.
I bilder får Hideyoshis borg ofta symbolisera Osaka, en av Japans största städer. Borgen är idag ett nybyggt (1997) museum i betong men med en exteriör som liknar en riktig borg. Picknick i parken är populärt bland traktens skolor. Staden nås lätt med pendeltåg från Kyoto. Klämde lätt in ett besök på en halvdag. Diskussioner kring den historiska rivaliteten med Tokyo är ofrånkomliga och sitter djupt i det japanska medvetandet. Men få kan förklara på vilket sätt denna skulle ha någon praktisk betydelse idag.
En resa till Japan är inte komplett utan ett besök till den gamla kejsarstaden Kyoto. En modern storstad men med flera bevarade tempel och helgedomar. Den av författaren Mishima omskrivna gyllene paviljongen till exempel. Eller stenträdgården i Ryoanji.
Besöket i Nara gjorde gott för att råda bot på jetlaggen. En rejäl promenad till Todaiji som sägs vara världens största träbyggnad och med världens största sittande bronsbuddha. Sen runt Naraparken, tillbaka till Sagadammen. Nara räknas som Japans första huvudstad, grundat 710 under namnet Heijokyo. De heliga hjortarna som strövar fritt är läbbiga. Finns ingen miljöförvaltning som kan styra upp djurskyddet i stan?
Besökte min kyudoklubb i Motomachi i Yokohama i lördags. Kul att så pass många som jag känner fortfarande håller på. Tyvärr kunde inte Sensei komma. Han börjar bli till åren och kommer inte till klubben så ofta. Men Watanabe-san försäkrade att att han mår bra och är pigg. Gick till China Town efteråt och åt dim sum buffé. Inte illa.
Nere en sväng till Hiroshima. Viktigt besök till Fredsparken. Alla borde besöka det museum som finns där. Dels för att lära om bakgrunden och dels för att inte glömma atombombens offer.
Tyfoner och jordbävningar. Det låter som något som kapten Haddock skulle säga, men det är vad jag råkat ut för de senaste dagarna. Äntligen "hemma" i Japan är allt som vanligt på så sätt att det regnar varje dag och på TV:n visar de matprogram, larviga studieprogram med kändisar och så baseball, baseball, baseball (suck). Men en tyfon svepte även över Japan häromdagen. Tur att vi hade stormluckorna stängda. Nyheterna talade inte om något annat. Förrän jordbävningen i Niigata i förrgår där nio personer omkom. Ett kärnkraftverk fick stänga. Här i Tokyotrakten kändes bara lite gungningar.
I kyudo görs skillnad på att skjuta skickligt och att skjuta korrekt. Även om målsättningen vid en skjutning på långt avstånd är att träffa målet är det viktiga att själva ceremonin utförs riktigt. En skytt kan därför inte i första hand koncentrera sig på att träffa målet utan på att utföra alla rörelser korrekt. Om man gör det kommer man sedan inte bara att träffa målet utan även att utveckla en känsla av att man är ett med målet. En utövare som endast koncentrerar sig på skjuttekniken är ofta omedveten om eller väljer att bortse från att hans kropp saknar symmetri och att hans rörelser blir livlösa. En kyudoceremoni måste vara vacker och vara en studie i elegans.
